annastextochtankar

Heeej!

Under hela bilfärden hem från Göteborg pirrade det lite dovt i min mage. Lite försiktigt sådär. Mamma ringde ju i Fredags och sa att antagningsbeskedet kommit med posten.

Eftersom jag haft en illavarslande känsla i magen ville jag inte få reda på de tråkiga nyheterna förrän efter Göteborgsresan. Jag ville njuta och ha kul.

Men idag, väl hemma i Kungsåra igen, kunde jag naturligtvis vänta längre. Gick undan för mig själv medan jag öppnade kuvertet, ville ju inte visa de andra hur besviken jag blev om jag inte skulle komma in på Textdesign.

Det första jag ser när jag tar fram den lilla bunten av papper av bokstäver som tillsammans utgör ordet för "Antagen". Kort och koncist. Lättbegripligt. Ändå tog det en sekund eller två innan bokstäverna formade ordet antagen. Gav ifrån mig ett litet tyst tjut, tror inte de hörde mig, och sprang sedan ut i köket för att visa mamma, pappa och Mathias. Nu är det slut på arbetslösheten, känslan av att vara misslyckad.

För även om jag vet att textdesignprogrammet kommer vara enormt krävande, vet jag vad jag har att vänta de närmaste tre åren. Jag har något utstakat, och för att vara den impulsiva människan jag är som inte står ut med en sak i mer än fem minuter, känns det här väldigt skönt.

Magkänslan ljög för mig . Det är ända gången det gjort det.

Jag förstår att det låter superknepigt det där med textdesign. Länkar därför vidare till Mälardalens Högskolas hemsida.

Puss!

//Anna