annastextochtankar

Ni som verkligen känner mig vet nog att jag inte gärna dricker mjölk.
Vet inte om det har sina rötter i att pappa som är bonde ibland lurade mig och min¨
syster när vi var små genom att hälla i nyutpumpad äcklig komjölk direkt från lagårn i ett
tomt mjölkpaket. Han menade att vi inte skulle kunna känna skillnad mot vanlig, affärsköpt mjölk.
Jag vet att jag låter som en blåst ..jag vet inte vad nu.
Men jag gillar inte affärsköpt mjölk heller. Det är något med eftersmaken.Obehaglig.

Tilläggas kan att jag aldrig brukar dricka endast mjölk. Nej usch, då dricker jag mycket hellre vatten till
maten. Men några skedar oboy kan göra underverk. Älskar oboy!
I de två förhållanden jag har haft (varav det senaste is very much alive :)) har killarna varit riktiga mjölkfantaster.
Mathias kan ta ut mjöltetran ur kylen och halsa ur den. I would never do that! Eww!

Kanske ska komma till saken någon gång. Vandrade ut i köket nyss, lite småhungrig och sugen på frukost. Bredde mina mackor med gurka och leverpastej (eller lempastej som jag sa när jag var liten). Det litterärt vattnade sig i munnen vid tanken på ett stort glas apelsinjuice. Mmm! Öppnade kylskåpsdörren,och sträckte mig mot juicepaketet som stod som det bör i sidofacket.
TOMT!
Grymt besviken kastar jag ner skiten i sopkorgen, varav jag konstaterar för mig själv att vi varken har thé eller
oboy hemma. Ett alldeles färskt mjölkpaket ligger dock och strålar med sin gröna närvaro på mittenyllan i kylskåpet.
    Jag river upprört av fliken och häller upp ett halvt glas vit komjölk (eller vitt guld som pappa skulle säga).
    Nej, det är inte gott!